blir obehagligt väckt av telefonen vid nio-tiden, som ringer och ringer tills jag släpar mig upp ur sängen och får ur mig ett enormt trött och snorigt "hallå?". visar sig vara min fader som är vid båten och säger mycket hurtigt och uppfordrande att det är dags för sjösättning.
får alternativen att representera familjen vid den årliga röjningen på gatan tillsammans med alla grannar eller åka bort för att hjälpa till med båten. så jag hostar ur mig allt slem min hals fyllts av under natten, drar på mig varma kläder och dricker ett glas juice för att blidka min stackars hals som tänkte sova länge och bli frisk, men som istället blev väckt på detta brutala sätt.
kör iväg med bilen och får såklart, precis då jag lämnat marstrand, ett samtal från pappa igen som säger att truckgubbarna har tagit kafferast, så jag behöver inte skynda mig. åker vidare eftersom jag ändå är på väg och spenderar typ en timme väntandes tillsammans med pappa, innan det blir dags för vår tur. får i båten (trots att hon fastnade lite i dyn som vanligt, eftersom hon sticker alldeles för djupt), får undan grejerna, och åker hem igen.
väl hemma börjar jag om min morgon. tar en dusch, klär på mig, gör bästa frukosten och sätter mig och läser tidningen. gör en stor kanna te. bakar knäckebröd. njuter av att kunna göra precis vad jag vill. utanför på gatan är det full fart, barn springer hit och dit och solen skiner. föräldrarna är glada och jag är nöjd med livet.
morgonens soundtrack:
Brandi Carlile – Turpentine
