hästflockarna och jag

on and off there has been herds of horses in my life. big and small. from the icelandics i learned the basics on back in sweden to the different herds in the different countries i've been working since school. tofta, kvarnbacka, the amazing little group in funäs, iceland, ireland, canada. and now this new one, at gimsøya, lofoten, norway. different kinds, sizes, tempers. but still the same. i like them so much. horses. hope they always will have the same impact on me. ♥

holtsmúli, iceland

kvarnbacka, sweden

dromquinna, ireland

 chilcotin, canada

 åsen, sweden

hov, norway

dreams

sixteen hours on the greyhound later, smoothie and joni mitchell at starbucks in abbotsford while waiting for kevan. feeling a bit lost after being so well taken care of by the mcmahon family since i arrived in the beginning of may. they've been spoiling me, big time. heading back to the chilcotins now though, for a visit - that happens to involve some work, if you know what i mean. i wont complain for a second about that. not if it means anything similar to this:

twilight

another trip overseas, some jet lag, some amazing people. i'm back with my partner in crime, my black lab, and she's as funny looking and endlessly happy as ever. 

love you puppy, so glad to be conquering the prairies with you again. ♥

grab your coat, it's time to hit the road

träningsvärk i magen och existenskris deluxe på hammarvallsvägen ikväll. hade varit bra om jag kunde tänka lite mindre på kanada än typ HELA TIDEN. 

årskrönikan, del 2

såååå, jag lämnade svensk mark i början av juni 2014, på väg ut på min andra nordamerika-tripp i livet. 

for till new york city med la familia och upplevde högt och lågt, superstor-storstad och sedan amerikansk landsbygd då vi tog oss till princeton och hälsade på min kära gudfar med familj. jag tog själv ytterligare en veckas semester och for ut på long island för att hälsa på tin och walter i the hamptons, bytte folkfyllda gator mot tomma stränder, spenderade det mesta av min tid med labradoren missy och hade tid att bara andas. laddade upp för nästa kapitel.

flög från new york till vancouver och mitt numera fasta andra hem hos ashley, kort men kärleksfullt blev det där innan jag for tillbaka upp till min älskade och saknade ranch uppe i bergen. 

nya mål sattes och nya erfarenheter intogs dagligen, jag svettade mig igenom en månad som employment coordinator och lärde mig den dittills okända kontorsvärlden innan jag blev utsläppt och sommarens riktiga äventyr började..! 

rakt in i guiding-världen blev jag kastad och det var i början så långt borta i mitt huvud, men väl där kändes det som inget annat var mer rätt. passade som handen i handsken. fick mitt hjärta att slå volter.

juli, augusti och september passerade med mer tid ute i bushen än på ranchen, jag guidade packtrips, assisterade guide school och gick igenom mitt livs mest lärorika tid som avslutades av en hel månads jaktguidande. långt långt utanför vad min fantasi kunnat föreställa sig ett år tidigare, men utan en sekund av ånger. lived life as it should be.

men med utveckling i fokus och fullt inställd på att följa mina uppsatta mål lämnade jag chilcotin i slutet av september för att pröva lyckan i alberta. fick en veckas semester-roadtrip tillsammans med min danska bästis, världens bästa mille som jag gråtit med, skrattat ändlöst med och berättat allt för under sommaren. min klippa. det var en legendarisk vecka. sen bar det ut okänd mark, ensam. nervositeten var ett faktum.

men ibland blir det bara så himla bra och jag kom att spendera kommande två månader med människor jag numera räknar som min kanadensiska familj, och så världens bästa labrador då. ♥

oktober @ goose camp var fyllt av "firsts" och var totalt annorlunda från ranchen, men fortfarande fantastiskt. älskar hur det kan vara så. upplevde mitt livs första fågeljakt, stickade mössor i mängd och spenderade dagarna med min valp och en hög galna amerikanare.

hade the time of my life, och sen föll allt. jag som aldrig förlorat någon nära grät i soffor, på golv, längs ändlösa gruslägar, i twilights hundgård. min fina vita varg, älskade ninjo som lärt mig allt jag vet om hundar, hade sina dagar räknade och jag var inte där för att säga hejdå. allt kändes jävligt. höll ihop ganska bra på utsidan, men mitt inre hade aldrig känts så bottenlöst. 

jag älskar dig, alltid. ♥

flyttade vidare till two hills och vårt white tail deer camp, jag blev kökschef med allt ansvar och all frihet jag kunde drömma om, och hanterade sorgen med storröjning och hög musik.

vintern kom på allvar första veckan i november och världen var så där bländande vacker, hela tiden. jag jobbade mest hela tiden, med undantag för de dagliga obligatoriska promenaderna med min fantastiska valp och en och annan stickpaus vid lodgens stora matsalsbord där jägarna och guiderna spenderade all sin tid då de inte var ute i bushen. 

trots intensiv tillvaro hade jag hemskt roligt mest hela tiden och spenderade dagarna i sällskap av de godaste av godingar, med heidi och lexa, alex, shane och jonathan. spelade hög musik och dansade med heidi i köket varje kväll under diskandet, pratade om allt och inget och drack en hel del spexig lokal bärs som bästa jon köpte åt mig utan att jag ens behövde be om det.

november närmade sig sitt slut och därmed även min hemresa, trots att jag gått igenom en inre berg- och dalbana och gråtit mer än jag någonsin gjort förr hade november samtidigt blivit årets bästa månad och jag hade en stor klump i magen över att lämna kanada, familjen mcmahon och min älskade, älskade twilight som varit med mig genom all sorg och spenderat mer tid med mig än någon annan under alberta-tiden.

men trots detta blev de sista dagarna en fest, då jag fyllde 21 år och min fabulösa alberta-familj ordnade ett galet fint födelsedagsparty! min önskan om champagne urartade något och under kvällen drack vi åtskilliga mängder, både cava och riktiga grejer. it was amazing.

och då jon är världens bästa kanada-bästis lät jag hans fancy födelsedags-champange bli kvar i hans omvårdnad, den tar vi hand om i maj när jag kommer tillbaka! just det; I MAJ NÄR JAG KOMMER TILLBAKA!

och nu var jag på väg att avsluta, men året var faktiskt inte slut där. för jag kom tillbaka till sverige, och det kändes inte så jobbigt som det gjorde när jag tog sista fikan med jonathan innan han körde ut mig till edmonton airport. det finns så mycket jag älskar här också. 

så jag hade en underbar, intensiv vecka i göteborg, blev med bil och träffade en hög fina vänner, hälsade på anna och lövhult som blivit typ det viktigaste när jag kommer till göteborg och fick äntligen träffa michelle och sebastians lilla odåga marlow! 

packade sedan in allt nödvändigt och onödigt inför vintern i saaben och körde upp till stockholm, tryckte in vad vi kunde få plats med samt agnes och emma och fortsatte färden norrut. hamnade i umeå som ska bli deras nya stad, kvalitetshängde och invigde lägenheten under en helg innan det blev dags för mig att ta mig vidare, hem till tänndalen. 

och här var allt som vanligt utom ett par markabla undantag, frånvaron av snö gjorde det svårare att släppa kanada-saknaden, men nu har saker och ting repat sig och har man världens bästa jobb blir saker rätt bra ändå. jag älskar det här stället, och den här vintern kommer bli legendarisk. nyår firades på buskvallen inns altan med fin-champagne och de bästa av medarbetare, 2015 känns annorlunda och det kommer bli spännande och bra.

tack 2014 för allt fint du lät mig uppleva och alla fina människor jag fick lära känna. jag hoppas jag kan fortsätta resa och hålla på med det jag älskar, må 2015 bli det bästa 2015 någonsin! 

årskrönikan, del 1

eftersom jag önskar att jag fortfarande var för cool för facebook och för att jag tycker årssummerings-grejen man kan lägga ut där är lam så tänkte jag göra något riktigt riktigt här istället, summera ihop mitt år på gamla bloggen, 5 år efter att alla andra gjorde sånt. sån är jag. det är nog rätt.

2014 var ju trots allt det bästa 2014 jag någonsin upplevt, och det finns mycket att minnas som man kanske inte minns bara så där. typ de här grejerna:

jag inledde januari och det nya året i the rockies med min tyska bestie hannah och en hög tokiga människor, åkte bräda i puder och drabbades av den första lämna kanada-ångesten efter en fantastisk höst och början på vintern i british columbia. fick säga hejdå till vancouver i ashleys fantastiska sällskap och flög sedan över atlanten för andra gången.

blev i alla fall väl omhändertagen av stockholm, agnes, emma och universums gosigaste tax när jag nådde svensk mark igen, tog mig därefter ner till göteborg för ett par dagars intensivt familj- och kompishäng innan det bar iväg upp mot vinterhemmet och andra säsongen på stället jag älskar. hann åka till favorit-extrafamiljen i lövhult, promenera med fanny och min älskade hund, träffa strömmaflickorna och ta egobilder. allt handlar ju om prioriteringar, right?

kom upp till världens vackraste vintervärld och ett par lediga dagar, flyttade in i stugan uppe på fjället och fick tillbaka den rätta magkänslan. började jobba och kände att livet var bra. rätt mycket som vanligt, som det skulle. rätt okej att vara andra-säsongare.

lärde känna knäpp-linnéa på riktigt och blev oslagbar med henne, skrev listor och hängde sena kvällar, bröt ihop av skratt i diskrummet, dansade på måndagsklubbar, kramades, grät. erövrade funäsfjällen till häst och på skidor. drömde om framtid, tillsammans.

hade lite livskris och ångest över pojkar och sånt trams, tog tillflykten till fjället och förundrades för hundrade gången av vilken honung för själen det är. spenderade större delarna av min lilla del lediga tid själv uppe på vidderna.

säsongen började lida mot sitt slut, jag blev accepterad för ett andra års visum i kanada och vi gjorde en favorit i repris med personalresa till trondheim. levde lyxliv, drack tokmycket både bärs och vin och agerade ut all vår galenskap på trondheims gator. blev av förklarliga skäl mest bilder på mig och knäpp-kompanjonen, så kan det va. 

mellanlandade åter i göteborg och hann träffa min finaste särbo med familj samt övrigt viktigt innan väskan packades om och det bar av ner mot centrala europa för en veckas semester och tågluff!

det var tokvarmt och vi drack bärs och åkte precis dit vi kände för för dagen. hade fantastiska moments, träffade helfina nya människor och jag sprang barfota både i berlin, prag och wien. hälsade på min bästa hannah i heidelberg och linnéas tamara i wien, upplevde frukost på ett hustak i den vackra österrikiska huvudstaden och en galen hemma-festival i syd-tyskland innan det bar norröver igen och vi skiljdes åt i malmö. 

jag stannade åter till i göteborg en liten sväng, spenderade bland annat en fantastisk sommarkväll hos johanna med de här galningarna, grillade och drack för mycket cava. 

sedan var sverige-tiden slut för ytterligare ett par månader och väskan packades för ett halvår av vildmarksliv i kanada, samt ett stopp i new york på vägen och alla andra äventyr som skulle kunna tänkas dyka upp längs vägen. 

hur det nu är möjligt att få ner i en 40-liters ryggsäck..?

to be continued…

kloka ord från mig själv

oh lord, det är mycket som händer på en gång just nu. fina saker, lite emotionellt bara och så är jag ganska tramsig ibland. MEN ikväll lät jag mig inspireras, eller jag blev rätt oplanerat inspirerad. av mig själv av alla människor.

innan jag lämnade chilcotin holidays fick jag skriva en så kallad staff story om min upplevelse på ranchen, som nu publicerats på wilderness jobs' blogg. som jag följer. och det var bra, jag blev imponerad, inspirerad som sagt, motiverad på nytt av att läsa den. kände att det var rätt bra skrivet och bra sammanfattat.

här är min staff story:

"So, in life a lot of unexpected things appear to happen. I left Sweden for Canada in early September 2013 and four months later going back my whole way of seeing the world is different.

I just turned twenty; I am in the middle of experiencing the world with a traveling heart and a wish to learn something about everything. I was going to a ranch in North America mainly to work with horses and develop a little bit as a person hopefully, that was the plan. And here I am, have been working a bit with horses, yes, but mostly with other things, new things. And have developed as a person, yes, but not just a little bit, I would more describe it as a huge bit. An amazing bit!

Before I went to Canada I finished a three years education in agriculture 2012 and then spent one year working at a couple of different places, a riding stable in Ireland during the fall, a restaurant in a ski resort in the north of Sweden during the winter season and a bed & breakfast/travel agency/café during the summer.

With my education I got to do a lot of working practice so I had quite a bit of experience of different working environments already and I got to go working on Iceland in the summer of 2011, so it wasn’t my first time going alone to an unknown country either. But with that behind me I sort of knew that you never know how things are going to turn out, whatever picture you have in your head before you go, it can show up to be completely different.

Chilcotin showed up to be almost as I pictured it actually, on the surface anyway. Pretty soon I started to discover something else though, after some talks, some digging, some paperwork (!). The actual search for personal development in everything, the open-minded thinking, the endless possibilities to learn new skills. The genius combination of being in the wilderness, in an environment full of risks, living a lifestyle on the edge and letting people into this, get them challenges way out of what they’d ever dreamt of. For me it has become obvious that nothing is more developing than this, if you’re ready for meeting the unknown, if you can handle it.

And I must say, this is what I think has been most valuable for me. The change of thinking and the view of possibilities I have now that I didn’t see in the same way before. Not that I didn’t lived a happy life or had goals and dreams before, but the feeling is different now, the importance of keeping focus is more centered and I have a way more clear picture of life, what I want to do and sort of the way to accomplish it.

My learning process, my challenges started during my second week at the ranch when I got thrown into the logging work. I had a small experience of driving heavy equipment before from driving tractors at school and I enjoy it, but to suddenly be out in the real world, doing real high-risk work in the forest was different. Scary and challenging, being aware of all dangers and people working around me, soft, fragile people that wouldn’t have any chance of protecting themselves from a huge, heavy skidder if I did something wrong.

But I got the chance to choose if I wanted to do it or not, and I decided to keep going, because I enjoyed and wanted to master it, be able to do it and feel confident with it. The best choice I could do, when seeing it now, afterwards. It was a whole new field of skills.

Getting an identity with the logging, being “the loggers” together with Randy, meant a lot to my self-confidence and opened up my eyes for everything I could do even though I had no experience of it. The maintenance work of the skidder was a certain part from the beginning, but that’s when I started widening my horizon with doing all kinds of mechanics and maintenance work on the trucks, the backhoe, the snowmobiles.

I felt important; I had a role and hungered to get more. Without really reflecting at the beginning I searched for things to be responsible for, projects to lead. And the ranch environment provided it all for me, I just had to understand it myself.

With all this came the challenge of balancing my time as well, since my interests wasn’t all about logging and mechanics after all. The will of learning new skills had grown bigger since coming to the ranch and I tried to make sure I got to try everything new when a possibility showed up, or I made it happen myself. So the whole new field concerning the hunting became one of these things, from knowing nothing I went to study the CORE, get to go out scouting, handle and shoot with a rifle and tracking.

Other new things was de-shoeing the horses, tracking and herding home horses from the mountains and training Ranger, the little foal of the wild mare Cheyenne. I have never been training such a young horse before, but it has been wonderful to work with him and see his huge steps forward, he is an amazing, cooperative little horse and he managed to steal my heart totally. With training him I learned the skills of roping as well, which sure is cool as hell!

To develop and learn more about the managing part I got thrown into do coordinating my last month at the ranch, which was a light introduction to any leader/manager role. With the full time logging at the same time and the little horse to train it became an even bigger personal challenge trying to handle the pressure of keeping track of everything, being aware of everything happening at the ranch and of everybody’s work and interests. A tough one, but sure a well needed one as well.

To try and summarize it I had a totally outstanding time at Chilcotin Holidays, counting all different sections, from the people I met to the skills that I learned and the way I developed on an intellectual and emotional level. I got inspired and motivated in so many ways from the environment and from the other staff members.

I will always keep this experience with me and I hope I will return to Chilcotin to work again, dig deeper into the knowledge of running a business and take part of the endless stream of possibilities this place provides. Maybe after half a year, one year, two years, I don’t know for sure. First I’m going back to Sweden, working a winter season at a completely different place where I’ve been before, where I already am someone, to see how it affects me, and how I affect it. How my changed way of seeing life is going to be in an environment I know from before my Chilcotin experience." 

flashbacks

asfin födelsedagsfest för liza vid lygnern med massa gosmänniskor, tältande med rita och emma, frukost på bryggan, kaffe och häng med carro och indira och så båt-tur med min barska morfar och glada syster. 

hemskt himla bra och fin helg!