♥

det bästa, januari 2015.

tok-finast

får mig att undra varför jag inte är på irland, alltid. ♥

i förrgår partade vi med la familia (bilder från detta kommer!), igår morse sa vi hejdå till dromquinna och hade en mycket fin tågresa upp till dublin och nu, efter snabbvisit i huvudstaden är det strax dags att borda vårt plan mot sverige. ikväll kommer vi hem igen! ♥

HEJDÅ VÄRLDENS BÄSTA IRLAND!

as time goes by

oh sweet torsdagskväll. vi passar kidsen = får hänga i familjens hus med brasa, stor tv, bra internetanslutning och världens skönaste lädersoffa, helt okej med andra ord. danny och ruby sover sen länge och vi ska bara vara här ifall de skulle vakna, så det är inte särskilt hard work.

i lugnet efter stormen från förra veckans mid-term holidays har vi de här senaste dagarna andats ut, sovit lite längre på mornarna, arbetat i lugn takt och njutit av det fina vädret som har varit så vänligt att infinna sig sedan i måndags. vi tränar unghästar för tillfället, två irish cob-pojkar som är här för inridning/tillridning och som är ganska bedårande fina.

shantie, som min lille skrutt heter, är typ sex år och reds in när han var drygt två, men har stått sedan dess och har nu startats från grunden igen här hos oss. hittills går det guld, löslongeringen svarar han perfekt på nu, tömkörningen är också felfri och behövs inte mer och vi jobbar på med nya saker varje gång jag sitter upp på honom! att gå över från barbacka till sadel gick fint, från paddocken ut i skogen gick fint och nu efter tre dagar går både skritt, trav och galopp fint. en mycket samarbetsvillig pojke är han, och under mikes och xenias ledning går träningen stadigt framåt. bästa. ♥

rita har också sin lille pojk, rocky som är typ fyra och som aldrig har ridits förut. han har dock fått vila nu i början då han fått en infektion i sitt vänstra bakben, men de har satt igång så smått med att longera, gå och springa i paddocken, tömköra och rita har även suttit upp på honom när han varit uppbunden vid stallväggen. och imorgon, då ska hon testa att rida honom för första gången! så ni kan ju tänka på henne och hålla tummarna för att hon överlever..! men jag och shantie ska vara där som support och jag är säker på att det kommer gå fint.

annars går dagarna framåt en efter en, vi drömmer om allt vi ska göra när vi kommer hem och pratar om allt vi kommer sakna när vi åker. hästarna och hundarna kommer absolut bli värst, så det är tur att jag kommer hem till min älskade lilla ninjo och snart även kommer få hänga med fastern hästar också som plåster på såren. jag planerar stockholmsresa, födelsedagsfirande, julmys och skåne-utflykt. längtar ihjäl mig efter att åka skidor, och att lära mig åka snowboard. it's gonna be fabulous.

and there he was

och se där vad jag och rita hittade under vår ridtur idag!

tänk att man tror att man ska få lite lugn och ro under veckans enda lediga dag, och så är den så fylld av oväntade händelser att man inte vet vart man ska ta vägen. nåväl, det var ju tur att vi bestämde oss för att kolla till de andra hästarna när vi var ute och red så att vi kunde ringa efter xenia och mike när det stod klart för oss att morrighan slutligen hade fölat! och det vart en fullt frisk liten hingst som troligtvis inte var mer än en-två timmar när vi hittade honom. 

så himla liten och så himla söt! 

tell the northern lights to keep shining

gårdagens spexigaste: dave, amerikanen vi träffade på main street inne i kenmare och som lät oss titta på månen samt jupiter och jupiters fyra månar genom sitt teleskop och som dessutom berättade en mängd intressanta fakta om astonomi och sitt eget liv! fantastisk man.

ja, och så var väl halloween-paraden ganska spexig också då förstås..!

halloween-times!

halloween är i antågande och jag är mycket glad att vi råkade välja just denna tid att vara på irland. här gör de sannerligen allvar av halloween-firandet big time. den senaste veckan har man jobbat på att göra en total make-over av kenmare med pynt och accessoarer i butiker och på pubar, bandroller, stenvalv och annat spex. jag och rita har också skramlat fram diverse saker för att lyckas få till en hyfsad utklädnad och igår var det upp till bevis då vi tillsammans med xenia, milly, siobhan och de andra skulle bege oss till häst in till stan och vara del av invigningen för hela halloween-firandet.

yes, så eftermiddagens hopplektion igår var inställd och istället satte vi alla nio, mycket förväntansfulla, igång att rykta hästarna ordentligt för att sedan kunna måla skelett, hovavtryck och blod på de stackarna! det var en utmaning att lyckas få benen som de skulle, men en fantastiskt rolig aktivitet som alla la ner sitt bästa i att få till. elektra, min fina fina springare, är ju som tur är helt svart och ganska benig från början, så det var i alla fall en hjälp att kunna följa hennes ben när jag målade. och vad kan jag säga annat än att det faktiskt blev riktigt bra, och när hon sedan fick vita ringar runt ögonen också såg hon verkligen häftig ut!

efter hästarna var det vår tur, och när alla hade kommit upp på hästarna med utklädnader på testred vi runt lite i paddocken innan vi begav oss ut på vägen mot kenmare. det går bra mycket fortare att ta sig de fem kilometrarna in till kenmare till häst än till fots i alla fall, trots att vi bara skrittade hela vägen för att inte riskera att hästarna skulle svettas och få färgen att börja rinna av..! dock red jag längst bak och skötte trafiken vilket innebar ett ständigt stoppande, vinkande och kollande fram och tillbaka. men det gick bra hela vägen, och det är det viktigaste.

väl i kenmare fick vi vänta nästan en timme innan det slutligen blev dags för oss att rida in i själva centrum. där hade det samlats en hel massa folk, de hade en stor brasa och en grupp folk med trummor samt en med brinnande högafflar. och när vi kom ridande riktades all uppmärksamhet mot oss, nio ekipage som hytte med svärd och knivar och skrek allt vad vi kunde. två varv runt travade vi, upp längs mainstreet och runt ner längs henry street för att visa upp oss och locka ut folk från pubar och restauranger. spexigt värre och väldigt roligt att se allas förundrade ansiktsuttryck! 

när vi sedan var klara red vi tillbaka en bit utanför stan och hoppade av hästarna för att kunna turas om att gå och titta på de övriga framträdandena. efter det satt vi upp för att börja ritten hem igen och väl hemma sadlade och tränsade vi av, gav alla hästarna varsin ordentlig spann kraftfoder och tog in dom för natten. duktiga, duktiga hästar som bara accepterade alla människor, eldarna, massa höga ljud och oss som svängde med svärd och knivar! fantastiska var dom. frågan är bara hur de ser ut nu, efter en natt med all färg i pälsen som säkert sitter lite här och var vid det här laget..! 

här följer ett gäng bilder på spektaklet, och snälla gör så att ni klickar på första bilden så kan ni sedan bläddra igenom de alla som ett bildspel där de blir mycket större och finare! och ja, mike fotade allt som är på oss när vi sitter till häst, det är vi mycket tacksamma för!

dreams of autumn

nöjd och lycklig, efter ett fint och fabulöst underhållande envägs-samtal med a och e på skype. de är de bästa. och magkänslan är lite förvirrad för tillfället, men mest bra. vi har lugna dagar, jag snorar en hel massa men är på bättringsvägen och allt rullar. good life.

all kärlek

lovade bästaste bästa anna, min kära särbo, att jag skulle blogga lite idag. och det kändes betydligt mer peppigt när jag faktiskt hade någon att blogga till. fint ju! en sak man verkligen inser när man är iväg så här är vad mycket fina människor man har runt sig hemma. 

när jag går in på datorn om kvällarna hinner jag aldrig svara på alla mail, alla facebook-meddelanden, alla kommentarer för att det är helt enkelt för många på en gång, det är så många underbara människor som skriver till mig. och härom dagen fick jag ett litet meddelande från käraste annis som skrev att hon saknade mig, mina trassliga dreads-korvar och mina kramar. gudars, jag saknar dig också anna, och längtar tills vi ses igen, tills vi kan flamsa runt, tills jag kan ta mitt pick och pack och åka ut till lövhults-skogarna igen. 

jag längtar också efter alla andra fina vänner, efter att träffa familjen och släktingarna igen, efter att åka till madde i skara, till koffe och carl i lund, till alla godingar på strömma och till systern i stockholm. till och från är det jobbigt, men det betyder så himla mycket att faktiskt få lite perspektiv och få längta ordentligt efter alla som betyder mycket ett litet tag. ♥

you know these roads, they could take us to the start

tur att man har en sambo som är betydligt bättre på att blogga om våra dagar än vad jag är, det ska hon ha all cred för. jag rekommenderar sannerligen att ni ska läsa ritas senaste inlägg, fyllda av charm och sarkasm i en lagom mix. lovely. så ja, http://highwaytothedangerzone.blogg.se/. that's the thing. så ni vet.

annars kan jag bara säga att vi har haft en guld-dag idag. så himla bra, trots mega-sen lunch och en jävla massa stängslande. men som belöning fick jag och r sedan fria tyglar att ta varsin häst ut på en härlig kvällstur, så det var det sannerligen värt. och vad kan jag säga, annat än att roslyn är bland det finaste som finns på det här stället. guld-ponny, for real. ♥

och just det, vi har förresten bokat biljetter hem nu. den 21:e november flyger vi från dublin till hemlandet igen, efter en tågresa genom irland och en natt i huvudstaden som avslutning på det här äventyret. blir fint!

lägger pussel, letar spår

dagar med regn, solsken, hundgos, ponnyungar, inga människor, alldeles för mycket människor, skitjobb, chill, hästträning och trädflyttning. guld-dagar och dagar som aldrig vill ta slut. alla typer av dagar här. men varje dag har ett slut, även om man inte alltid tror det. och varje dag lär man sig något. vi lär oss vanligtvis mängder varje dag för tillfället. så varje dag är säkerligen värd något på sitt sätt. ibland, ibland är det bara lite tungt, tillvaron, tankarna. allting. men jag planerar att klara av det här, från början till slut. bara så jag vet.

it's a beatiful day

vad kan jag säga mer än att gårdagen var kick-ass och alla ponnyungarna var jätteduktiga, vi hade en roligt och utmanande stafett/hopptävling och gissa vad? jag vann faktiskt! med min underbara lilla roslyn klarade vi både stafettbanan och hopprundorna felfritt och på en bra tid, så en mycket glad ella fick en röd rosett och lite nytt självförtroende! de andra gjorde också himla bra ifrån sig och jag fick lite fina hoppbilder som ni får njuta av, ni stackare som inte får vara här och uppleva det själva!

sen kom du

[skrivet sent igår kväll]


as promised är det nu dags för ett ordentligt blogginlägg igen. jag vet inte, tror blogginspirationen är på flykt för tillfället, trots att det finns så mycket att berätta. dagarna flyter på här, vissa är extremt långa och tunga och andra är mycket roliga och händelserika, men vi går aldrig utan arbete åtminstone..! trots att man numera känner smärre hat mot allt som har med lastning och förflyttning av ved att göra, eller mot att borsta gårdsplanen som alltid ser ut som fan en halvtimme efter att man slitit ut sina armar med att göra den ren, så får man väl försöka hålla fokuset på det som är bra och allt spexigt som vi lär oss.

den senaste tillskottet av saker vi fått lära oss är att köra fyrhjuling med släp, då jag, rita och milly ägnat ett antal timmar de senaste dagarna åt att lasta stockar och mindre trädstammar på släpet och flyttat dessa så att de ska kunna huggas upp till ved. ved som vi antagligen kommer behöva lasta och flytta tillbaks över till huset sen, jippie..! nåja, både jag och rita börjar få till backningen ordentligt nu i alla fall (victory!) och lyckas jobba på bra själva även med detta, vilket är skönt.

jag har också de senaste dagarna testat att longera, tömköra och sitta upp på rosie, en hitteponny som xenia tog hand om i somras, och det har gått så himla fint! rosie var uppenbarligen i ganska dåligt skick när hon kom hit och bara skillnaden från när vi såg henne första gången tills nu är stor, hon har betydligt bättre hull och päls och har blivit bra vän med de andra ponnyerna.

därför föreslog xenia i alla fall häromdagen att jag skulle testa att longera henne för att se hur hon reagerade och om hon verkade ha gjort det förut. sagt och gjort, jag hämtade ponnyn och satte igång och det var inga problem, hon skötte sig fint, så xenia bad rita hämta ett träns och min hjälm så att jag även kunde testa att rida henne om jag ville.

beredd på allt slängde jag över benet på den lilla fluffiga ponnyn, som inte är större än en liten b-ponny. inte mycket hände dock, hon försökte inte ens kasta av mig (antagligen vart hon så chockad över att få en sån tung klump på sin stackars rygg efter sommarens sköna återhämtning och vila..!) och hon både skrittade och travade runt med mig inne i paddocken. styrningen var det dock lite si och så med, vilket är anledningen till att jag de senaste tre dagarna tömkört henne en stund innan jag suttit upp och på ridit henne, men nu förstår hon även hur det funkar med tyglarna och idag har hon gått sin första ponnylektion vilket gick prima! hon är en liten goding. ♥

imorgon är det lördag vilket som vanligt betyder pony club, fast imorgon ska vi spexa till det hela med stafettävlingar för kidsen och en liten hopptävling för oss äldre! spännande spännande. får se om jag överlever detta efter våra senaste hoppäventyr då vi testhoppade resten av de nya terränghindrena i onsdags och jag var lite överallt på stackars aoife i mina försök att få henne att hoppa alla de läskiga hindrena..! men det är inte helt lätt att följa med när hästen först tvekar och sen tar världens jättehopp över!

så well well, en lite bättre uppdatering om livet här i alla fall. bilderna slänger jag för det mesta upp på facebook istället, men jag kanske ska försöka få upp lite bilder från morgondagen här så småningom om det skulle uppskattas? kärlek från dromquinna!

thursday

bloggar värdelöst och massor händer, imorgon är det fredag igen och vem vet vad som väntar då? alltid massor att hinna göra och aldrig tid till allt. det är nog min lott i livet. men min ambition är i alla fall att skriva ett ordentligt blogginlägg imorgon kväll. får se om jag gör sanning av det eller ej. tills dess, godnatt världen!

den bästa

i miss le sistaaaah.
mycket.

lite extra mycket i kombination med allt annat som är på bilden. ♥

love in the dark

hej bloggen. idag är det regn och stormigt väder, så kvällen avnjuts med mycket kläder, kent och tända ljus. på grund av "the misrable weather" och eftersom inga turer var inbokade så bestämde våra goding-arbetsledare imorse att vi bara skulle göra det nödvändigaste på gården och sen ta ledigt resten av dagen.

vilket innebar att vi jobbade mellan nio och halv tolv, försåg de uppstallade hästarna med hö, hämtade in hidalgo, gjorde storrengöring av hundgårdarna och tvättade av + baxade in fyrhjulingen i en av hästtransporterna, sen var arbetsdagen finito. så skönt med bara ett par timmars jobb som omväxling!

och sedan bar det av på äventyr. efter ombyte packade vi in oss i xenias jeep tillsammans med familjen och satte kurs på killarney som är den närmaste större staden, 43 km från kenmare. så himla roligt att få komma iväg och se killarney också, och dessutom att få se ännu mer om det ändlöst vackra landskapet som finns överallt. underbart.

i killarney blev det shopping (dock mest fönstershopping), caféhäng, kik i den enorma kyrkan/katedralen st mary's cathedral och mycket allmänt runtströvande i det strilande regnet. fint som snus. och sen for vi hemåt igen, trötta och nöjda, kvällsfodrade hästarna och nu har vi ätit middag och kvällschillar lite allmänt.

det mesta känns bra just nu, efter en lite pepp-nedgång i förra veckan. så är det väl bara, upp och ner, bättre och sämre dagar. men det är verkligen bra att jag har kommit iväg så här och får lite perspektiv på saker och ting. allt jag är van vid, allt som hör till vardagen, vad som är skönt att slippa och vad jag inte kan vänta på att få tillbaka när vi kommer hem igen. det är galet vad mycket man inte är medveten om att man behöver förrän man inte har det längre.

nåväl, life is good i alla fall. mor och far har börjat planera för en alperna-resa efter jul och jag är pepp som faen, ska bli så himla roligt! hoppas syster följer med också. och dessutom ska madre anmäla oss till tjejvasan i veckan igen, spexet! ehh, ni tror väl inte att jag peppar vinter och skidåkning eller så va..? until next time, puss och kärlek från ett regnigt dromquinna! 

irland, vecka tre

ja, nu har vi varit här ett tag. imorgon blir det tre veckor som vi har varit på dromquinna, och mycket har hänt under de veckorna, mycket har vi fått lära oss och mycket har vi varit med om. och trots att allt inte är på topp hela tiden (men vad är det egentligen?) så är det verkligen guld att vi får vara med om det här. pure gold. ♥

idag har varit en lång men underbart rolig dag med en fin en och en halv timmes-tur, testhoppning av terränghindrena som vi byggde igår, ridlektion och annat smått och gott, och nu har vi passat kidsen på kvällen då xenia och mike har åkt in till stan för att umgås med några vänner som är på besök från england. inget krux där inte, bara tv tills det blev sent och sen tandborstning, saga och nu ligger båda barnen i sina sängar. hoppas vi i alla fall..! 

anyway, jag ska inte bli långrandig här för snart är det dags att sova för oss också. men här följer i alla fall en liten blandning av bilder från igår och idag, först på rita och mighty i diverse olika poser, sen rita och mariyah + jag och roslyn på dagens fina tur och slutligen xenia och sugru + jag och aoife som hoppar terränghinder! enjoy. och jo förresten, klicka på den första bilden så kan ni se alla bilderna större och bättre som ett bildspel, fett mycket bättre om jag får säga vad jag tycker..!

♥

oasis

kvälls-recover, laddar för ännu en lördag med pony club imorgon med what makes you beautiful och tanken på att jag om en liten stund ska göra mig en fin kopp kaffe. vecka två på dromquinna har gått fort och på söndag är vi lediga igen. ska bli skönt. men innan dess ska vi ta oss igenom morgondagen också, då jag planerar att äga på hopplektionen (eller åtminstone inte vara värdelös när det kommer till hoppandet, det är ändå tredje lektionen nu..!) och hoppas på att vi får rida upp hästarna på berget barbacka igen. yez.

onsdagskväll, snor och klippning av lugg. snart blir det att se på the adventures of huckleberry finn och dricka te med ritisen och äta kakor. lovely lovely life. ♥

pony club ♥

ja, blev lite hastigt avslut på gårdagens blogginlägg då michael kom in till oss och sa att det nog var sovdags och att vi skulle gå ner till vårt lilla hem så att han kunde låsa deras dörr. vi har ju nämligen inget trådlöst internet i villavagnen... men annars har vi det mesta! så ja, därför blev det så. anyway, no bother.

idag har det regnat. regnat regnat regnat. men det var ju vad vi väntade oss när vi åkte hit, så det är ju snarare den gångna veckans solsken som har förvirrat våra stackars hjärnor. annars har det inte varit någon särskilt händelsefylld dag, mest mockning och lite hästfix. annat var det i lördags! på lördagar är det alltid så kallad pony club här på dromquinna nämligen, en företeelse som är himla fin så jag tänkte att jag skulle berätta lite mer utförligt om detta nu. 

egentligen är det inte mycket annorlunda än vanlig ridskola hemma. eller jo. kidsen som kommer är i alla fall mellan typ sex och tolv år gamla och när de anländer vid tio-tiden får de alla en ponny (i vissa fall är de två som delar) att rykta och sadla och tränsa. de allra flesta är runt sju-nio år gamla och ganska tankspridda, så en hel del kontroller behövs av att se om de har ryktat hästarna ordentligt, och en hel del av dom behöver hjälp med att sadla och tränsa också eftersom de är alltför små för att nå..! men de är så gulliga när de en efter en kommer och frågar "can you help me?" eller "am i done now?", för att inte tala om när de rider på lektionen sen och studsar runt i trav eller kämpar stående i lätt sits! lovely. 

innan de rider äter de dock matsäck som de alla har med sig i sadelkammaren och springer runt lite överallt, hoppas i höet och dylikt. sen får de sitta upp på sina hästar och rider lektion, ofta uppdelat i två olika grupper, i paddocken. i lördags var vi med och sprang med ponnier i första gruppen, medans andra gruppen klarade sig utan ledare. mycket roligt, och jag fotade en del också, så innan jag publicerar det här ska jag slänga med lite bilder på kidsen också! dock bara två uppenbarligen, eftersom internet-et tydligen gillar att ladda upp bilder jättelångsamt. så det blir en på nicole när hon håller på att göra i ordning yazabelle och en där leah visar hur jobbigt det är att stå upp i lätt sits..! fina kidsen.