vida vingar

jaha, så har sista öppet-dagen på säsongen passerat, känns konstigt och lite sorgesamt men ja, så är det ju bara. fint var det att så många som kom för en sista lunch eller fika i alla fall, vi hade bra mycket att göra trots att området nästan är tomt..! men nu är dörrarna alltså stängda för säsongen, de sista bullarna är bakade och enbart två dagar av storstädning återstår, sen ligger buskvallen inn i ide fram till någon gång i december när den första snön ockuperar marken igen. tiden kommer antagligen flyga iväg till det, innan vi vet ordet av är det åter dags att sälja öl och servera backens bästa mat! om jag nu återvänder nästa vinter förstås, men det får nog tiden utvisa...

ah well, annars åker jag hem med tåg från röros på måndag förresten, idag har jag tagit tag i mitt liv och bokat biljetterna till slut (jag har inte alls dragit mig för det, inte alls..!). så personalresan lördag-söndag blir sista grejen här, sen blir jag sörlänning igen. vi vet fortfarande inte vart vi ska, kanske kommer cheferna hålla det hemligt ända tills vi kommer dit, vem vet? jag är dock sjukt nyfiken, vill att det ska bli lördag nu så vi kan fara iväg hela gänget! nåja, det kommer säkerligen bli fabulöst i vilket fall.

annars är jag lite i systersaknad-mode ikväll. det är så fint att hon har haft sin blogg så himla länge för då kan man titta tillbaka så långt. hitta inlägg där hon grattar mig på min sextonårsdag, inlägg där hon var en känslotrasslig nittonåring och mängder av inlägg från när hon bodde i berlin. bilder på vår och vackra människor. blir alla automatiskt vackra i berlin? kanske. det är fint och varmt och sentimentalt att titta tillbaks på det där i alla fall. och snart får jag ju hälsa på henne i leeds istället, det blir bra det också. snart. ♥

[dalarna]

alla kartor och städer, vatten och platser som vi aldrig ska få se

näe, nu är det fan dags att rycka upp sig, här har det varit dött ett alltför långt tag! som om jag inte har något liv att skriva om. eller så kanske jag har så mycket liv att jag inte hinner skriva, det kändes ju bättre att se det på det viset faktiskt..!

ah well, tiden går fort här och våren är på frammarsch, nu kryper barmarksfläckarna fram under snön och skidåkandet blir alltmer begränsat. vi jobbar på och förbereder för säsongsslutet, fixar och småstädar och håller på. som man gör. jag både längtar efter att komma hem och har separationsångest över att flytta härifrån, hur ska det gå egentligen? med fjällen, lilla stugan, tänndalen, hästarna och alla fina människor, vanan att bo ensam och ständigt vara omgiven av världens vackraste natur? men ja, det får väl visa sig helt enkelt.

nu i dagarna har jag varit lite ledig i alla fall, vi har hälsat på släkten i ytterberg och jag har hunnit vila ut och vara trött. det är farligt, det där med att slappna av, andas ut och få tid att känna efter..! men men, bara de sista sju dagarna av jobb återstår nu, sen far vi iväg på personalresa (destinationen är ännu hemlighållen och jag dör av nyfikenhet!!) och efter det tänkte jag åter bli sörlänning igen. och det ska ju bli fint, det också. guld att träffa alla hemma igen, guld att ha världens finaste hund nära, guld med sommarnätter och havsluft. ♥

tänker att det är väl helt fantastiskt med säsongandet på det viset, att man får chansen att växla mellan de platser man trivs bäst på. för även om jag är rädd att jag ska längta hit mycket när jag åker hem till marstrand igen är det bara ett par månader tills jag har möjlighet att komma hit och jobba ytterligare en vinter, och det är väl fan helt galet vad privilegierad man är när man tänker på det så? oslagbart är det.

anyhow, har jag uppdaterat om det viktigaste nu tro? mår bra gör jag, hem till kusten kommer jag runt den sjunde maj och sen blir jag nog kvar i göteborgs-trakterna under större delen av sommaren innan reselusten tar mig vidare. så då ska det allt hinnas med massa fint ute på öarna och överallt där det händer saker, det kan ni skriva upp!

tills dess, all kärlek och ändlös finhet från fjällvärlden!

i'm here for you

ibland blir det inte alls som man tänkt sig, men det viktiga är att man gör vad som behövs för att det ska kännas bra. jag älskar dig annis, no matter what. ♥

lördag sjätte april

idag har jag för första gången kört pistmaskin, imorgon blir jag och anna sambos igen.
det finns hopp om livet!

jag har varit här för länge, det här är ingenstans

påsk i turistbranschen, har väckt upp en jävla kampvilja och lite psykbryts-tendenser och fått mig att svära helt sjukt mycket. hinner inte mycket mer än att jobba och sova, men fina arbetskompanjoner och mycket skratt håller igång livsgnistan. hälften av tiden har gått och jag ska nog överleva det här också, med ett par fysiska och psykiska arbetsskador men även mycket bra lärdomar och ett par tokiga, roliga händelser i bagaget. lite förvirrad men alltjämt glad. allt kommer bli bra. kärlek!