huvudet viskar idioter idioter idioter.

arg.


det var början till detta inlägg, innan jag föralltid försvann in i annat. 
dessa lediga dagar/kvällar/tillfällen jag alltid lyckas sluka på ett obegripligt sätt. jag är så bra på att tänka ut allt jag ska få gjort, det bara går. sen går det utför. det går det med uppenbarligen, lika lätt. jag må vara ordningsam, men ibland händer inget som jag har planerat. anyway.


det arga, det kom sig iallafall av det förhatliga i åldersgränser på konserter som gör mig så upprörd att jag bara vill slå hela ledningen på trädgårn hårt. 
jättehårt. 
på säkert-bloggen fanns idag när jag öppnade den världens finaste lista på de spelningar som de ska ha i vår när de far ut på turné. en spelning i göteborg, såklart. såklart! så mycket lycka inom mig, inför tanken på konsert, igen! 
trodde jag ja. (och nu kände jag begäret att gå och sätta på facit som protest mot min illusionerade lycka.) 
men. kära trädgårn vill väl tjäna pengar på att ha baren öppen och har därför artonårs-gräns, man kommer inte ens in med målsmans sällskap under arton som vi gjorde på spelningen på nef sist vi såg henne. jag blir så arg. så jävla ledsen. för jag vill bara se henne uppträda, jag är inte intresserad av något annat, och varför ska jag då inte få det? jag kommer vara sjutton då, men vad spelar det för roll hur gammal jag är, uppenbarligen kan man gilla musik ändå. så värdelöst.


men jag har inte gett upp än. jag råkade visst skicka ett ganska argt mail till nöjeschefs-duden på trädgårn och skällde lite/förklarade hur det ligger till/bad om att få veta om det på någon sätt går att komma in ändå. kan bara hoppas att han förstår sig på det där med att älska musik och att det är möjligt.
och går inte det kommer jag fara till linköpning på visit tror jag bestämt. fina fina linköpning där de inte verkar ha någon artonårs-gräns. måste,
för hon är liksom det finaste. och hösten är nog den ultimata annika norlin-årstiden. just nu gör inget mig så glad som hon.

sen kryper jag ner under täcket. jag är klar med skällandet, men 
jag fortsätter läsa hennes texter och spela skivan lite för högt. 
har så mycket med mitt inre nu, blir jämt nedstämd i ensamhet. 
jag behöver höra någon annans kloka ord.

de finaste sysselsättningarna är att klippa, klippa ut allt fint. och att skriva lappar. 

(det är de små delarna som är hemligheten)

igår blev jag kär i ännu en av mina illusioner. och satte ord på några saker.

 idag debuterade jag på motorväg.

"Sen, när vi har gått en timme, 

kan vi sitta på en bar? 

Se hockeyn på Dovas utan att se 

hockeyn, på Dovas. 

Får jag luta mig närmre precis när det blir 2-0 till Finland.

Kan vi köpa en öl till, 

som vi gör i Norrlands inland, 

när vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar 

precis såhär."

♥.

Det finaste på länge.

Hemlig beundrare sa...

Jag vill veta! Jag vill veta hur du har det på veterinärkliniken ju! 

Wow, någon vet hur man charmar mig. Så himla fint. En hemlig beundrare. En riktig, riktig hemlig beundrare. Eller antagligen någon av mina gulliga vänner, men det är ju rätt fint det också..!

Åkej, så jag ska väl helt enkelt försöka berätta lite om min kära praktik. Right..

Jag bor alltså i Majorna på dagarna nuförtiden. Far med bussen tidigt, tidigt (min kropp säger mig att det är ej är humant att gå upp klockan sex på morgonen) och tar sedan spårvagnen från Drottningtorget. Betraktar människor, för det tilltalar mig. Vissa mornar får jag känslan av att alla är döda. Eller själlösa åtminstone, typ inferier. Anyway.
Karin har jobbat som lärare på Strömma för typ sjutton år sedan (!) och driver nu Smådjurskliniken, belägen på Karl Johansgatan i Majorna. Till kliniken kommer mest hundar och katter, men ibland även något litet marsvin eller kanin. Övriga smådjur verkar hålla sig friska, just nu iallafall, men kanske får vi in någon liten fågel eller liknande min sista vecka, vi får väl se.. 
Det är iallafall en väldigt bra praktik. De första dagarna var visserligen lite svåra, då känslan av att mest vara i vägen ständigt var där. Men nu vet jag hur det mesta fungerar, och kan sysselsätta mig själv en hel del. Och annars har jag Sofia, som hittar på det mesta åt mig. Sofia jobbar som sköterska, har inte gått gymnasiet och är väldigt bra. Jag var lite rädd för henne i början, men det är nog så det ska vara. Hon har tre fåniga, men himla fina chihuahuaor vid namn Nicke, Caspian och Aslan.
Det jag får göra på kliniken är framförallt att tvätta, diska operationsinstrument och städa, hålla djur vid undersökningar, fylla på foder i butiken, umgås med oroliga patienter och titta. Titta, titta, titta, på allt från tandundersökningar till amputationer och kastreringar. Jag får erkänna att det ibland blir lite långtråkigt, men det är bra att få se så mycket och kunna ställa alla de frågor som dyker upp i huvudet. Jag lär mig massor, det tvivlar jag inte en sekund på. Innan tänkte jag inte så mycket på vad det var jag skulle få ut av praktiken, det kändes mest spännande att få uppleva hur det skulle vara att jobba på ett sånt ställe och att få se hur känslig jag är för operationer och sådär. Svaret på det är för övrigt inte alls. Det är lite äckligt när de dränerar sår och tömmer bölder, ja. Men jag slipper iallafall göra det! 
De lugna dagarna är oftast lite sega, för då finns det plötsligt tid för storstädning och så, illa! Haha, fast det är okej ändå, det är ju bra att det blir gjort, och jag får mycket pluspoäng när jag hjälper till med sånt. I allmänhet tror jag att de gillar mig, och det känns bra. Det är ju så viktigt med praktikomdömena, det har vi ju fått höra typ tjugo gånger, så jag får se till att göra bra ifrån mig så långt det går..!
Sen får jag ju göra en del helmysiga saker, som att gå ut med alla gosiga hundar som finns där och kela med de besökare som tycker att kliniken är ett mycket läskigt ställe. Det är med andra ord ett fint ställe att vara på. Jag ser fram emot dagarna när jag sitter på vagnen dit. Det är pyssel och en massa djur, sånt som jag gillar. Och fikar gör vi, varje dag! Haha, det är nog det bästa med att jobba tror jag. På de flesta arbetsplatser är liksom för- eller eftermiddagsfikan helig, och det förstår man ju! 


Så nu vet ni allt. Ni som orkat läsa det iallafall. Det är fint att veta att någon vill veta. Jag är mycket glad. 
Nu ska pallra mig ut för att ta en regnig nattpromenad med bästa Bianca och Fanny, fina folket! 
God natt alla. 
♥

Vardagen nu.

Äsch. Har tänkt att det är dags att skriva lite om praktiken.

Eller jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.

...

Det är en ny värld och det är utmanande. Det har både vart läskigt och tråkigt och jobbigt, och känslan är att det ger mig massa. Det är inte alls som jag förväntade mig, och det är kanske det bästa. Det är spännande och det är mysigt. Det är svårt och intressant. Och nu finns snart inga ord kvar, och jag vet inte om ni har förstått någonting.

 Men jag älskar det. Jag älskar att de är fina, de som jobbar på kliniken. Att det som inte kändes rätt i början var nått bra. Att jag har Sofia som min trygghet (ja, jag dras till Sofior, det bara är så).

Och jag älskar att jag, som en tjänst, får gå promenader i Majorna med de underbaraste av hundar under dagarna. De fåniga, bedårande små chihuahuaorna, de rejäla retrieverna och den fantastiska finska lapphunden, i höstväder bland charmhus och caféer.

Och om Carina inte var så snäll skulle jag aldrig tveka att ta med Murjjo hem. 

Han är nog det finaste jag sett.

Men! Bör kanske nämnas att jag förstås gör annat hela dagarna. Jag är ju på en veterinärklinik, inte något hundställe. Fast kanske vill ni inte att jag ska berätta om det, för det känns bara inte rätt. Och annars får ni för i helsike säga till. 

Det händer massa iallafall, så är det. Och det är bra.

Nu är jag nöjd, eller lite närmare nöjdstadiet åtminstone. Nu ska jag försöka göra allt annat på listan för att bli nöjd. 
...eller bara titta lite på vårt fabulösa mustasch-klassfoto. Mycket annat behövs inte för att man ska bli rätt helnöjd! 
...fast nu började jag längta efter ponny-hästen, mindre nöjt kanske. Dock bör jag vara hyffsat nöjd då helgen är stallhelg och massa ponny-tid. Häst-gos imorgon, häst-gos på söndag. MH!

Nu kom visst alla känslor på en gång.

Och jag skulle må bättre av att göra de saker jag behöver göra, men jag känner inte för det och hur motiverar man sig då?

Jag är så förvirrad. Det känns inte som jag har något grepp om min vardag när jag bor hemma för en stund. Och mina känslor är förvirrande, de med. Att bli himla glad för smått är fint, men att ta illa vid sig av små motgångar blir rätt påfrestande och nu kan jag bara inte slappna av, för allt känns så mycket på en gång fast inget speciellt egentligen händer.

Oj oj.

ÅNGEST.

big city love/hos agnes i huvudstaden♥

ett par veckor av förväntan och en fredag med enbart rastlöshet och längtan.

en obekväm tågresa. klev på i en stad, klev av i en annan. 

för jag kom fram tillslut, till den stora centralstationen de har i vår huvudstad, där jag kunde trampat runt ett par dagar om inte min fina storasyster tappert hade stått där på perrongen och väntat på mig. 

åh ni anar inte hur skönt och bra det var, att komma bort, att komma dit. att känna syster-samvaro igen, vara nöjd. strosa runt på söder, shoppa strunt, göra ingenting. tillsammans, jag och agnes. 

håhåhå. och jag känner inte för att skriva mer nu. 

det var bara så helgen var. 

finast.

ska vi passa in nånstans?

tiden finns plötsligt inte. inte alls ungefär.

när världen blir mörk ska allt kännas så fint. nu är det mest delvis.

jag förstår 'som inte vad mina dagar tar vägen, fast de känns rätt långsamma.

men. det är alltså därför det är så tomt här. min tid tas upp av massa annat ingenting.

galet.

iallafall blir en ju glad när man får såna här fina kommentarer;

Johäna sa...

skriv meeeeer, ella! jag väntar ju här!

gullunge.

och jag ska skriva mer, lovar. för stockholm, helgen var ju mer än lovligt fint.

fabulöst, skulle man kunna säga.

det här var ju mer som ett mellan(in)lägg. en teaser. imorrn får ni mer.

puss, kärlek, allt!

//er tillgivna e.

hemma igen, nu i en säng med en fin Madde bredvid. helgen har varit galen, och extremt galet ovanligt underbart rolig!
hå. jag är nöjd tjej. och imorrn bär det iväg på praktik i Majorna. ♥

Fårklipp!

Bilder före/under/efter onsdagens gosiga fårklippning!:

Tok-barnen Michelle och Emma♥

Again!

Och jag har ingen aning om vad de sysslar med..!

Lisa överlevde tyvärr inte länge nog för att uppleva fårklippningen...
(..jo, det gjorde hon egentligen visst! Det kändes lite för hemskt för att skämta sådär om.♥)

Fagander och Lisa+lätt chockat får.

Bästa Josefine♥ 

Klippklippklipp.

Och jag fick faktiskt också klippa får, vilket gulle-Josefine förevigade med med min kära kamera!

Finaste♥

De underbara fluff-fåren! ♥

Och Josefine igen, så söt i sin blå overall!

Mag-klipp!

Charm-ungarna Emma och Cati!

Fin-Angelica♥.

Haha, och typ världens stördaste bild! Catis pose och Fagges min, yes!! ^^

Och tillsist gose-fåret som låg och myste i Emmas ficka! Åh.♥

(För övrigt vet jag inte varför bloggen större mellanrum mellan vissa bilder. Det är lite störigt, men ni får försöka ignorera det. LOVE)

Sista dagarna innan praktiken

Nu är det precis så där som jag har sagt hela tiden att det skulle bli. Vi har haft typ fyra veckor på oss att skriva vårt energi-arbete, men det är först nu, dagen innan det ska in, som jag får något skrivet. Men än är det gott om tid. Dessutom går det stadigt framåt, och det blir bra! 
För en liten stund sedan kom Annas tok-lillebror in, sa "är du helt ensam här?" och kastade fyra Geisha på mig. Bättre plugghjälpmedel kan man knappast få, och jag blev glad. Ibland är han ganska fantastiskt bra, den där lille töntige Nicklas. 
För övrigt har halva klassen fårklippning just nu och de av mina följeslagare som precis som jag är lediga istället är ute och busar på annat håll, så här är det lugnt. Bara jag och Billie the vision and the dancers. Lugnt och skönt...

smärtan gör att du känner att du lever.

jag är lite sänkt dessa dagar. jag är väldigt hästlös just nu, och det påverkar mig så mycket. 

att eldhästen, älsklings-Glöd inte är hemma må vara en sak. jag saknar henne så det gör ont, himla ofta. men hon är i alla fall hos snälla Gisela och har det bra utan mig. Kongur däremot. gamla, fina Konkan. han är på kliniken i Slöinge nu. de tar riktiga prover, kollar allt. han ska stanna där åtminstone över natten. sen får vi se. ingen av veterinärerna som undersökt honom har kunnat lista ut vad hans svullnader och bubblor i pälsen beror på. nu får vi se.

kanske är det en tumör. och då vet jag inte om så mycket görs. han är ändå tjugosju år. jo visst. men tjugosju år och väldigt älskad.

så är det.

och det känns i alla fall lite jobbigt.

jag har en ny tygkasse. jag har två serietermosar i plast. en kassettbandslåda med tolv kassettband i.  en kakburk i plåt, jättefin. jag har en tur-och-retur biljett till stockholm. jag har världens bästa syster. i göteborg över helgen. snart åter i stockholm. jag har hittat en ny blogg att läsa. som är fin och förundrar mig. av en anna. jag har mycket kalla fötter. och väldigt mycket i tankarna.

(vi var i kinna igår, på ekomarknad. det var ett så kallat familje-äventyr. och systern min fotade, så ni borde nog kolla in det hela på hennes blogg. för det är värt det.)