Jag är så förvirrad. Det känns inte som jag har något grepp om min vardag när jag bor hemma för en stund. Och mina känslor är förvirrande, de med. Att bli himla glad för smått är fint, men att ta illa vid sig av små motgångar blir rätt påfrestande och nu kan jag bara inte slappna av, för allt känns så mycket på en gång fast inget speciellt egentligen händer.

Oj oj.