Dear Ella.

"Kära lilla brorsbarn!

Får så mycket gratulera verkligen super,

särskilt när det innebär att även jag får åka till Island.

Hoppas du kan sova inatt."

För nu är det helt sant. 

Ihhhhh!

Och tack, för att det skickas fina kommentarer när jag är ledsen. ♥

dagarna som går, stundtals nedtyngd till fotsulorna.
jag förstår ingenting.
jag pratar allvar. som terapi. jag är tyst. som terapi. jag låter dom tjata sönder mitt huvud i nästan två timmar. terapi? ja, eller en omstart. det hjälper inte.
jag har fina framtidsplaner, saker att se fram emot, både väldigt nära som i på lördag och långt borta som i den kommande sommaren.
men vännerna fick föresten tråkiga besked idag. det har gråtits den här veckan och jag känner massa känslor.
men jag uttrycker visst mest min nedstämdhet i suckar. dom förstår det ibland. 
och det är nog bra. 


nu är jag vid fotsulorna igen. 
men det tyngsta är att det inte vill stanna, på något stabilt..

turpentine and patches

jag hade tänkt skriva ett inlägg häromdan om den här låten, men den finns inte på spotify så jag tänkte att då gick det ju inte. sen kollade jag på en video på umeå-teres blogg, vilket jag efteråt insåg var ett annat sätt att göra det på om man inte kan lägga in en spotify-länk!

så det här är alltså braille med regina spektor. låten var min systers favorit, ganska så länge tror jag. 

och den är väldigt, väldigt fin.

jag har lite av en känsla med låten nu. eller jag tänker i alla fall att den är tillägnad min kära rita. jag saknar henne för tillfället. hon tycker mycket om regina, och jag tror inte hon är bekant med den här låten. och hon är väldigt, väldigt fin, därför säger det ju nästan sig självt...

jag, och drömmarna.

nástegokčasa vuolde 

mon rǎhkadan luottaid 

guovsahasa sánit libardit 

dáivahis

Boade mu mielde/Come with me

för tre dagar sen skrev jag det här inlägget, som inte blev publicerat på grund av någon anledning jag verkligen inte vet om. jo, internet la plötsligt av men oklart varför.
därför, iallafall. blev det nu istället.


imorse slog jag upp ögonen på en ny plats, vaknade i ett nytt rum, i en ny säng. ritas hem. mycket nytt. fast det var samma gamla rita som låg brevid mig, sida vid sida med den nya madeleine. och jag tycker om att äta frukost på en ny plats. 
man undrar ju vad min förkärlek för frukost grundar sig på.

"Vad jag vill berätta är att jag dör här."

hon är nu arton år och bäst, även om de faktorerna i allmänhet inte automatiskt hör ihop.. ♥

vi firade henne, lite löst, på con leche under gårdagen (förgårdagen, egentligen, om man ser till tiden...) och det var rätt så lugnt, otvunget och hel-fint. 
hon, hennes systrar och kära vänner är rätt otroligt hel-fina. ♥.


och jag tänker, förövrigt, att vad som nu följer gör hela mig lite gladare för tillfället. 
nämligen:
snövallarna, och andre pops. utomhus. "jag är den du aldrig ser".  ylvas texter. chaigröt. den där melankolikern, och att hon hörde av sig igen.
och framförallt, the Val Kilmer Pony(!);

(det är han, i ponny-format! det ser ju vem som helst.)

och det var typ allt för den här gången. bah. jag och mitt märkliga sätt att blogga. 

där.

hemma. 
återigen. 
bästa stället är alltid bästa stället. 
men visst. 
det är skönt, att vara hemma. 
och jullovet behåller en ett tag till. 
återstående tiden är ganska ouppbokad. (av den faktan kan ni ju göra vad ni vill.)

KÄRLEK!//e.

Vilken är din bästa sida? 
- Framsidan. Nej, jag måste tänka efter lite ... Man inbillar sig ofta att man är på ett visst sätt. Självbilden är ofta lite sned. Men jag är snäll mot barn, skriv det.
















Ett intervju-citat och en extra, mycket förtjusande bild jag hittade. Säg hej till tvåtusenelvas första månadens man. 
♥.