trassel

Vi möts på trappan. Den alltid vackra M, som varit på resa större delen av dagen. Landar snart på min säng, med den ganska obligatoriska te-brickan, fin-tekannan och varsin mumin-kopp. 

Vi pratar. Pratar händelser, pratar verklighet, pratar trassel. Framförallt trassel. Fast självfallet inte enbart! Kreativitets-mys pågår också, hon med stickor i händerna, jag med sax och harmlösa, bortsorterade tidningar. Vi läser King och vi skrattar. För att den är så fin, och vi med!
Klipper, klipper, klipper. Och nu kan jag alltid bära slips.

Tack vare King! ♥

..and now to something completely different:

För det var sekelskiftesdagar förra helgen, och systern tog fina bilder. Vilka jag nu brutalt har snott från henne, eftersom jag gärna vill tillgodose mina läsares (läs: Moas) önskningar. Så de icke-läskunniga (♥) får här alltså lite bilder på sekelskiftes-barn och, ja, deras sysselsättningar!

Yes, det är alltså vi. Vi har en mycket sund syskon-relation. På sant.

Kärlek till alla söta blogg-läsare. Ni är ♥. Nu ska jag ta tag i mitt liv!

PS. Monty Python-citeringen var till världens finaste Ylva. DS.

huvudvärksljus och det där vackra i att vara ledsen.

allt

dagen fylls av diverse intryck och tankegångar. för att det händer mycket. för att jag tänker mycket.
för att jag är mer överens med mig själv än någonsin.


på plussidan ligger att jag är så himla nöjd och tillfreds med att återigen tillbringa mina veckodagar på Strömma.
på minussidan att jag har ganska svårt att komma in i skolrytmen igen, mer än jag brukar åtminstone.


idag var jag och Rita ute på promenad. vi gick runt en äng, och allt var himla fint.

nattsudd.

jag slåss med bloggen, vi är ännu främlingar och perfektionisten inom mig blir helt galen. nätterna blir långa och jag undrar vad jag vill. är på vardagsäventyr med personer som jag tycker så mycket om. bygger illusioner och får tankarna att sväva iväg, där det inte känns på samma sätt.

jag anar höst i luften. höst med värmeljus, lövhögar och känslor. säkert bitterhet, och längtan bort. nu längtar jag dit. männskan är så märklig, inte sant?

jag är inte kär, inte ledsen, inte vilsen, inte trött. lite oidentifierbar kanske, och relativt lycklig. något misstänksam.

och egoistisk. men mest på rutin.

Återföreningen

MADDE OCH EMMA.♥

Nu är jag alltså åter på Strömma och har levt mig igenom dessa två dagar av stor lycka och nytt, nytt, nytt. Det är nytt rum, nya lärare, nya kurser men framförallt nya små ettor! Osäkra, kaxiga saker som ändå har en viss charm. Och det är mest rätt så roligt med så mycket folk att lära känna nu. Lite läskigt, men ja..
Allt är mycket nu, men det har förstås varit himla fint att träffa alla de störda och totalt underbara personer som jag har haft turen att få lära känna på det här stället. Och att bo i Storgården i år igen känns ganska bra nu, för oavsett hur det är så bor jag tillsammans med de finaste tjejorna man kan tänka sig, och ja, ni fattar. Jag trivs.
Anyway, nu vet jag inte vad som ska skrivas mer. Här är bilderna, allt ni behöver:

Jo, just det, sen var vi på hästäventyr idag också, jag och Sofia. Tittade på de små tottarna som numera tillhör flocken nere i Björlanda, tre helt bedårande tönt-hästar i miniatyrformat! Håhå, de var SÅ fina. Helt galet. Och det var fint att se de där häst-sakerna igen, även om min älskade eldhäst inte är hemma än. Jag saknar henne mycket, men om ett par veckor flyttar hon tillbaks igen, förhoppningsvis mycket pigg och vältränad!

Sen vart det kvällshäng med Sofia och Esse, fint och ganska skönt när en Ella inte riktigt vet vad hon vill med sitt liv. Beskådan av Annas och Ritas smörgåsätar-tävling vid kvällsfikan, som till vårat förtret slutade oavgjort då bröden tog slut! Inte bra.  

Allmänt häng och biljard, spring och dramatik i korridorerna och tillslut landning i sängen för att mentalt förbereda för morgondagen. Som tursamt nog inleds med en välsignad sovmorgon, tack Lars!

(...Sjöstrand alltså, om det på något sätt skulle vara oklart.)

right now:

jag "packar".

(feel the tone.)

imorgon återvänder jag till mitt jordbrukshem, och tidigt, tidigt far vi. allt är verkligen skitfint och jag är hyperaktiv. å om tjugo minuter kommer Bianca och då blir det partey! mumma.

(partey innebär för övrigt promenerande, eventuellt kortspelande. det bästa♥.)

[love]

-

Jag känner flow-et nu och är därför så djärv så jag skriver två inlägg på raken tänkte jag.
Mycket är spännande med att till slut ha skaffat en egen blogg, men allt känns också konstigt och jag kommer behöva lite tid för att vänja mig. Eller ja, det spelar ju ingen större roll, bloggen är min och den blir vad jag gör den till. Ha!

Anyway. I fredags tog jag mitt pick och pack och for till min kära klasskamrat Matilda (den vänstra av de två äcklen på bilden). För att få se Äspered, charm-hålan där hon har växt upp, som är ett ständigt hett samtalsämne och som nu skulle beskådas i verkligheten! Samt att jag kanske gillar henne lite grann, men ja, inte direkt...

Så vi ägnade oss mest åt att prata och sommarlovs-dega, nysta garn, baka lite kakor, bråka med hennes motbjudande kissemissar och fjanta runt Äspered-city. You know, coolingar som vi är. Jag fick träffa diverse släktingar av alla möjliga slag, plus en viss pojkvän och uppleva Matildas sjuttonde födelsedag live, liksom. Vakna upp brevid henne på den stora dagen. Mhh. Och träffa de mest bedårande kattungar man kan tänka sig, de små charmtrollen Lars-Åke och Marita (som är det andra lilla äcklet på bilden).
På det stora hela var det alltså som ni kanske förstår ett mycket fint äventyr, och lördagen blev förstås fulländad med den fina spelningen och lite kvällshäng med Ylva, Maria och Dylan. Familje-umgänge och de sista självande sommarlovsdagarna återstår, sedan återvänder jag till den där störda skolan som jag har saknat så mycket. Till de störda vännerna och den ganska o-störda hästen. Världens stördaste Nelly kommer ju också vara där från och med nu.
Och det blir nog fint.

agálašvuođa duokái/beyond the border of eternity

tjugosju år, samisk, så vacker, magisk.
igår spelade sofia jannok på kulturkalaset, på parkeringen utanför storan, med en liten lagom publik och ett underbart fint band. jag var där och jag vart frälst, frälst av henne så att det kändes som jag aldrig skulle vara annat än lycklig igen. och då får man tänka att jag redan var hyfsat frälst innan. men det är ju inte konstigt, det är nog verkligen min grej sånt där. trolskt och djupt. med texter om ändlös tundra och norrsken. åh jag är ju ganska fånig, men mh, fint är det!
så jag sprider det magiska så gott jag kan och tänker att jag en dag ska se de platser hon sjunger om på riktigt. ja.

(inte sofia jannok, men hennes eminenta basist)

(inget)

oh damn.

helhetskänslan är svårtydd, än. men rädd, det vet jag att jag är.