monster puppy

when you're looking close…

headstrong

thinking about forgotten times, winter and never-ending beauty. how people affect each other differently. stupidity. starry nights. miranda. full, of dreams, ideas, ambitions. fearless.

lego house - ed sheeran

the new bestie ♥

äckligare djur får man leta efter. (♥)

vincent

i made it to edmonton and beyond, i have a new crazy home and it's all good. life is good. 

and here is the top three of our legendary roadtrip:

♥

galenskaper

livet är mycket och förändringar är på ingång, lilla hjärtat är ledset men allt är i sin ordning, det tar bara lite tid att förstå. tursamt nog gör oplanerade galenskaper tillvaron lättare, skönt att man kan bryta lite regler och hänga med tokiga aussies när allvaret blir för stort. ♥

the coronas – addicted to progress

again today

i'm more out of the ranch than here right now, things are crazy, sometimes a bit mental and totally amazing. there is a lot of love and sweet family feeling, and as i'm approaching the time when i will leave again there are mixed feelings in this little heart. i've been there before, i know how hard it is. but new times, new adventures. i'm going north and that means more mountains and snow! what more is there to ask for? struggling with my winter longing, as usual, but we're getting there. dreaming about future, about next summer, about new zeeland and guiding and about actually having a home. will happen, but not now. later. now i'm heading out for a week in the bush, then roadtrip, then alberta! life is an adventure. gotta love it.

i don't regret anything

 

a little piece of life.
lucky tatla is so patient. ♥

i forget how it felt

årets blogg-uppehåll har visst pågått den senaste en och en halv månaden, och utför går det med svenskan också, det är uppenbart. men det får man väl leva med när man emigrerar till andra sidan.

jag mår bra, även om det tenderar att bli lite stökigt bland känslorna emellanåt när jag har för mycket att ansvara för på en gång och inte sover tillräckligt. är här för att lära mig business management. bli en bra ledare. hantera mycket press. that's happening, no doubt about it.

men det är svårt, speciellt med balansen. kevan ger mig för det mesta känslan av att jag är för snäll, men när uttrycket bossy bitch uppstår bland mina guide students är det faktiskt bara delvis på skoj. var är den gyllene medelpunkten? antar att det ligger något i talesättet "most of the time we don't understand everything we know". det är så mycket jag inte förstår än.

annars - ja, vad annars? jag ligger i min säng i tältet, edyta hänger framför sin mac i sängen jämte. mina ben värker efter att ha skott grey idag, visserligen bara båda bakhovarna men grey är en stor och inte alltför samarbetsvillig dam så ja… i've got the skills now though, that's pretty damn cool. imorgon är jag halv-ledig och vi ska upp tidigt och plocka bär med dale någonstans mitt ute i gud-vet-var. och sen baka paj förhoppningsvis! peppigt. emilie kommer tillbaka inatt också, så imorgon blir en fest, that's for sure!

until then, världens bästa yalacom:

over and out.

sometimes, i feel i'm wasting my days

med mig till kanada den här gången följde miss brandi carlile, det har visat sig väldigt tydligt. jag vet att jag är extrem när det kommer till counting crows, jag kan lyssna och lyssna och lyssna, jag tröttnar aldrig och de får mitt hjärta att banka på ett särskilt sätt. men här, i ett tält långt i från civilisationen uppe i british colombias berg ger brandi carlile mig samma känsla. den där inre lyckan musik kan ge, på ett helt okomplicerat sätt.

well, och när jag lyssnar på brandi tänker jag alltid på michelle, alltid. det är en sån där ultimat ihop-koppling. som müsli och mjölk. som te och tända ljus i mammas och pappas kök i marstrand. ni förstår. michelle, vars liv som fantastisk person och nu även mamma följs via blogg och facebook härifrån andra sidan. det är så himla himla fantastiskt att se var alla tar vägen, hur olika val man gör, vad ödet tar oss, alla människor jag träffar som har så olika berättelser.

jag inspireras varje dag av mina fantastiska vänner hemma i sverige, mina barndomsbästisar, strömma-godingar, fellow fjäll-säsongare. alla dessa personligheter. intryck de gör. fascination. attraktion. irritation. när jag tog tåget utifrån long island in till new york för att ta en sen buss ut till newark och övernatta där träffade jag en jättefin jody som helt oprovocerat började prata med mig. åkte tåg ihop, kämpade oss igenom en packad penn station, hängde i bryant park, kramades hejdå under en byggställning. han gjorde min kväll. helt oväntat. så vill jag att mitt liv alltid ska vara.