jag slåss med bloggen, vi är ännu främlingar och perfektionisten inom mig blir helt galen. nätterna blir långa och jag undrar vad jag vill. är på vardagsäventyr med personer som jag tycker så mycket om. bygger illusioner och får tankarna att sväva iväg, där det inte känns på samma sätt.
jag anar höst i luften. höst med värmeljus, lövhögar och känslor. säkert bitterhet, och längtan bort. nu längtar jag dit. männskan är så märklig, inte sant?
jag är inte kär, inte ledsen, inte vilsen, inte trött. lite oidentifierbar kanske, och relativt lycklig. något misstänksam.
och egoistisk. men mest på rutin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar