vi firade henne, lite löst, på con leche under gårdagen (förgårdagen, egentligen, om man ser till tiden...) och det var rätt så lugnt, otvunget och hel-fint.
hon, hennes systrar och kära vänner är rätt otroligt hel-fina. ♥.
och jag tänker, förövrigt, att vad som nu följer gör hela mig lite gladare för tillfället.
nämligen:
snövallarna, och andre pops. utomhus. "jag är den du aldrig ser". ylvas texter. chaigröt. den där melankolikern, och att hon hörde av sig igen.
och framförallt, the Val Kilmer Pony(!);
(det är han, i ponny-format! det ser ju vem som helst.)
och det var typ allt för den här gången. bah. jag och mitt märkliga sätt att blogga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar