love is a loosing game.

det är intressant att inse att jag alltid går mitt ute i gatan när jag vandrar hem själv på natten genom marstrand. vi skiljs nästan alltid utanför fanny eller utanför bianca när vi har varit ute på nattpromenader, och då blir det alltid en bit som jag går ensam. ute i gatan. det känns liksom tryggt om man har ett lika stort avstånd på varje sida till något som eventuellt skulle kunna komma farandes från sidan av vägen. och det kommer knappt några bilar. men ändå, det måste se ganska märkligt ut.

ikväll pratar jag på msn med bästaste michelle och bästaste anna. om kärlek, och sådant som skulle kunna definieras som kärleksrelaterat. det är mycket spänning nu och det är ju bra, om än lite jobbigt. jag vet ju att det kommer komma perioder när ingenting är spännande, så det är bäst att passa på att njuta. och annars så är det mest stenmark-frossa just nu. och längtan efter riktig vinter.