♥

så jag har lämnat chilcotin, jag har lämnat banff och snart lämnar jag vancouver och kanada fullständigt, för att gå vidare till nästa fest i livet. att vara här sen september har varit ett komplett nöje, den bästa resa jag någonsin gjort, både fysiskt och psykiskt, men ändå kan jag åka tillbaks till europa utan att vara ledsen.

för 1) jag ser så otroligt mycket fram att träffa min fina, älskade, bästa syster och jag kan inte annat än peppa göteborgs-festen som kommer uppstå när hemstaden intas och jag ska försöka träffa alla finingar; föräldrarna, bästisarna, fin-hunden, inom loppet av fem dagar, 2) jag kan knappt vänta till att flytta upp till tänndalen igen, och jobba på inn igen, och träffa alla godingar, och vara del av säsongslivet igen och 3) jag tänker komma tillbaka till ranchen, om det blir som planen i mitt huvud just nu, redan i juni.

redan i juni.

jag trodde inte jag skulle känna så här så direkt, men det gör jag. jag funderar, försöker känna hur mycket perspektiv kommer vara lagom, och innan jag ens lämnat landet vill jag bestämma att jag kommer tillbaka om mindre än ett halvår. hur galet är det? för det är inte bara tomma ord, det har jag ingen anledning att ödsla tid med. det är vad jag säger att det är. det är en plan bakom, en ambition till något ännu större, en brinnande tanke. så varför säga annat än att jag bestämt mig för det. det är okej om det ändras om jag har en anledning och bestämmer mig för att det behövs omformas. men jag kommer komma tillbaka. och för just nu tänker jag säga att det blir i juni. så ni vet. i love that place. så ni vet.

kärlek.