orkar inte med mig själv, att jag är så långt framför. det mesta är fint och härligt och roligt med att vara här just nu, över sommaren, och ändå kan jag inte låta bli att längta, drömma, planera hösten. tankarna är liksom två steg bort, före. och det är fint, fast. jag tror ju det är jävligt viktigt att leva i nuet. och jag är ju jävligt dålig på att leva i nuet. för det är så lockande, att drömma om ranchjobb efter sommaren. planera resa och göra upp om arbete och vara nervös. såklart! men hur blir det då, när jag är där i höst, kommer jag liksom inte njuta fullt ut av det, utan bara tänka på vintersäsongen i tänndalen..? i så fall är jag ju kinda värdelös.
(ps. jag tror jag har vad man kallar en dålig dag. det suger. ds.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar