Det finaste på länge.

Hemlig beundrare sa...

Jag vill veta! Jag vill veta hur du har det på veterinärkliniken ju! 

Wow, någon vet hur man charmar mig. Så himla fint. En hemlig beundrare. En riktig, riktig hemlig beundrare. Eller antagligen någon av mina gulliga vänner, men det är ju rätt fint det också..!

Åkej, så jag ska väl helt enkelt försöka berätta lite om min kära praktik. Right..

Jag bor alltså i Majorna på dagarna nuförtiden. Far med bussen tidigt, tidigt (min kropp säger mig att det är ej är humant att gå upp klockan sex på morgonen) och tar sedan spårvagnen från Drottningtorget. Betraktar människor, för det tilltalar mig. Vissa mornar får jag känslan av att alla är döda. Eller själlösa åtminstone, typ inferier. Anyway.
Karin har jobbat som lärare på Strömma för typ sjutton år sedan (!) och driver nu Smådjurskliniken, belägen på Karl Johansgatan i Majorna. Till kliniken kommer mest hundar och katter, men ibland även något litet marsvin eller kanin. Övriga smådjur verkar hålla sig friska, just nu iallafall, men kanske får vi in någon liten fågel eller liknande min sista vecka, vi får väl se.. 
Det är iallafall en väldigt bra praktik. De första dagarna var visserligen lite svåra, då känslan av att mest vara i vägen ständigt var där. Men nu vet jag hur det mesta fungerar, och kan sysselsätta mig själv en hel del. Och annars har jag Sofia, som hittar på det mesta åt mig. Sofia jobbar som sköterska, har inte gått gymnasiet och är väldigt bra. Jag var lite rädd för henne i början, men det är nog så det ska vara. Hon har tre fåniga, men himla fina chihuahuaor vid namn Nicke, Caspian och Aslan.
Det jag får göra på kliniken är framförallt att tvätta, diska operationsinstrument och städa, hålla djur vid undersökningar, fylla på foder i butiken, umgås med oroliga patienter och titta. Titta, titta, titta, på allt från tandundersökningar till amputationer och kastreringar. Jag får erkänna att det ibland blir lite långtråkigt, men det är bra att få se så mycket och kunna ställa alla de frågor som dyker upp i huvudet. Jag lär mig massor, det tvivlar jag inte en sekund på. Innan tänkte jag inte så mycket på vad det var jag skulle få ut av praktiken, det kändes mest spännande att få uppleva hur det skulle vara att jobba på ett sånt ställe och att få se hur känslig jag är för operationer och sådär. Svaret på det är för övrigt inte alls. Det är lite äckligt när de dränerar sår och tömmer bölder, ja. Men jag slipper iallafall göra det! 
De lugna dagarna är oftast lite sega, för då finns det plötsligt tid för storstädning och så, illa! Haha, fast det är okej ändå, det är ju bra att det blir gjort, och jag får mycket pluspoäng när jag hjälper till med sånt. I allmänhet tror jag att de gillar mig, och det känns bra. Det är ju så viktigt med praktikomdömena, det har vi ju fått höra typ tjugo gånger, så jag får se till att göra bra ifrån mig så långt det går..!
Sen får jag ju göra en del helmysiga saker, som att gå ut med alla gosiga hundar som finns där och kela med de besökare som tycker att kliniken är ett mycket läskigt ställe. Det är med andra ord ett fint ställe att vara på. Jag ser fram emot dagarna när jag sitter på vagnen dit. Det är pyssel och en massa djur, sånt som jag gillar. Och fikar gör vi, varje dag! Haha, det är nog det bästa med att jobba tror jag. På de flesta arbetsplatser är liksom för- eller eftermiddagsfikan helig, och det förstår man ju! 


Så nu vet ni allt. Ni som orkat läsa det iallafall. Det är fint att veta att någon vill veta. Jag är mycket glad. 
Nu ska pallra mig ut för att ta en regnig nattpromenad med bästa Bianca och Fanny, fina folket! 
God natt alla. 
♥