det var både sorgligt och skönt att tänka att det var sista dagen idag när jag gick upp vid halv sex för att ta tunnelbanan till åkeshov för sista gången. de här två veckorna har gått fort, det har de verkligen, och jag har ändå lärt mig så himla mycket. om hundar, och om människor. om vad människor kan göra med sina hundar, och även vad hundar kan göra med sina människor faktiskt.
det har varit en fantastisk möjlighet att få vara på ett ställe som jobbar med att omplacera hundar. det är ingen verksamhet man stöter på särskilt ofta, och speciellt inte som man får vara en del av. alla regler och all sekretess gör att utomstående inte får veta så mycket har jag insett nu, och det är så mycket mer strikt än jag hade tänkt mig, så mycket jobb och så mycket som krävs för att man ska få ta emot en omplaceringshund.
i alla fall var min sista dag mycket fin. jag fick välja hundar själv och förutom promenader med staffarna ebba och stacey har jag mest busat med de små podenco-valparna som varit mina den senaste veckan. eller ja, jag inser att jag inte har skrivit något här om specifika hundar från stallet, men första veckan blev jag kär i en svart schäferblandning på ett halvår vid namn saza, världens finaste.
men då han varit på prov hos sin nya familj under denna veckan så var jag lite ledsen och fick istället tilldelat mig två nya små fyra och en halv månader gamla podenco ibicenco-valpar, atlas och amulett, som jag skulle träna lite extra med. lite fula, långbenta spanska vinthundar utan särskilt mycket kroppskontroll ännu. vilket gjorde att de flög runt, hoppade och ideligen halkade på isen, och charmade in sig totalt hos mig, såklart. haha. sötnosarna.
men ja, jag hade slutsamtal med niko om hela praktiken och det var så himla fint. gick runt bland alla människor och sa hejdå, och hos hundarna också förstås! fick omdöme och diverse fina ord, samt att de sa att jag mer än gärna fick komma tillbaka närhelst jag är i stockholm nästa gång, säga hej och låna en hund för en promenad. vart så glad att jag inte ville gå därifrån. waah. fast det ska bli stört skönt att komma hem igen. till marstrandshemmet, till föräldrarna och vännerna. och träffa ninjo! så himla peppad på att göra allt jag lärt mig under praktiken med honom, min fina fina lånehund. ♥
(jag tillsammans med petters pyttelilla italienska vinthund)
Jo det är väldigt lagom stolek. Oj, haha. Va kul! Hur gammal var han när du fick honom ? Gosh! Hade vart sjukt kul att ha unghäst. Jag har ju bara vart med från när de föds, till de är ett halvår. Hade vart kul att se tiden när de växer och blir stora :D
SvaraRaderaIslandshästar är fina! Och underbar känsla att rida :D Dock är jag själv med en welsh-människa. Så jag hade minst sagt tur när jag fick 'tips' om Moonisen ;D
Jo det förstår det! Man känner sig så icke-hemma när allt ligger i en väska. Det gör jag iaf xD Men du är hemma nu eller ? :)
Jösses, jag var barnvakt inatt, och skulle gå hem när tobias (barnens pappa) kom hem, men jag vaknade inte. Så jag gick hem halv 7, somnade om hemma och vaknade 11. Så jag lider med dig att du inte fick sovmorgon! ;)
Underbart fina bilder du tagit föresten! Så galet fina hundar :D