å jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint

allt är fint. just nu.

en del saker har hänt och äventyr har genomlevts som inte prioriterats nog 

för att återberättas på bloggen, ännu. jag har inte ångest för det, 

men vet bara inte vad jag ska skriva om och vart jag ska börja. därför tänkte jag bara presentera 

de olika sakerna, med en bild, och så vill jag mer än något annat att 

ni ska skriva vad ni vill läsa om. åkej?

ISTANBUL MED FAMILJ!

VILDA WESTERN-TORSDAGEN!

JULPYSSLET!

LANTBRUKSDJURSLEKTION I LAGÅRDEN!

ALLMÄNT STRÖMMA-TOKERI I SNÖ!

vad tror ni? ♥

och föresten var det här typ det finaste nånsin. mina fina bekantskaper nelly och hanna har gjort en blogg tillsammans, en blogg om kärlek. kärlek och sökandet efter kärlek. den är jättefin. dom också.

å här är den: 

http://sokandeefter-hon.blogspot.com/

förundran

henne tänker jag på nu.

 och så hon då.

nu ♥

jag och mor tittar på ångestfilm.

jag hatar nog bloggen.

kanske görs något imorgon.

uppgivenhet. trötthet. oförstående.

men vi har ångestfilmen, ger ifrån oss ångestljud. tillsammans.

nu.

lördag på strömma.

gårdagen, öppet hus på den där skolan.

kändes jätteskönt att stanna kvar en dag till, den ovana känslan av att allt är tyst och lugnt, olåst dörr och frukosten som gav hogwartskänsla. 

jag och företagskompanjonen hade för första gången våra varor ute för försäljning och det gick absolut över förväntan, även om förtjänsten antagligen inte vart så speciellt stor. men det var mest oförskämt mysigt, och roligt!

celines kreation, gnagarfodret blev müsli! kanske är det en revolutionerande idé...

företaget..!

hundkex.

åh celine!

och typ jävlar, världens vackraste tjej och företagspartner ♥.

gnagarfodret!

my och celine, fina!

å hundkexen igen. med köttsmak. (♥)

jo. det är alltså vårt uf-företag, djurmums uf.

lite töntigt, inte så inkomst-bringande men himla mysigt, och faktiskt ganska bra!

om man skulle vilja kan man köpa av oss direkt eller beställa och få det skickat, på något sätt.

det är jätteroligt när folk är intresserade och vill stödja oss.

vi blir glada, ni vet!

nu är det i övrigt mest sovtid.

fred och kärlek./e

dea är söt.

åkej, jag hittade film från min och annas sista natt i ettan, när vi dygnade.

vi var störda och det var SÅ roligt!

filmen är inte lång, och eftersom det är min blogg-films-debut så tycker jag att ni ska kolla. det vore fint, jag skulle bli sådär glad ni vet. ♥

vill inte höra vad du har att säga, bara hålla din hand

Som du kanske redan sett

Första snön kom inatt

Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten

Har du hittat rätt?

Kan du höra ditt skratt?

Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid 

Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört

Jag är hos dig igen 

Som du kanske redan hört

Snöfallet har varat hela dagen konstant här. En mycket ultimat första-snön-dag, utan att ge sig efter ett par timmar och bli slask. (Fast jag iförsig är ganska förtjust i slask också..) Det har vart snöknarr under fötterna. Snöbollskrig utanför ridhuset. Årets första mulning, och mulande (åh den känslan!). Skoavtryck i snön tvärs över gräsmattan. Och snön, hela tiden. Oavbrutet fallande.

Kvällsäventyret, i mörker och minusgrader. Vackraste. Mörker, mörker, mörker, billyktor närmare å närmare (och så ser man ingenting i fem sekunder), plötsligt förbi, konstant mörker (och så ser man återigen ingenting i fem sekunder). Strålkastare som lyser upp snöfallet man annars bara känner. Vi såg nog ut som fem påpälsade, rödkindade töntar, ute efter föda. Russin och korngryn. 

Det var fint.

Jo, jag är åter där jag hör hemma. Spelar musik, äter mina russin i världens bästa rum med sina många defekter (just nu alldeles för många trasiga lampor).

Tänker vara tyst ett tag, och vara lycklig.

Lyckokänslan bara vinter kan ge mig. Jag är nog alltid ett med vintern.

Imorgon far jag förhoppningsvis in för att träffa M, det gör mig glad. 

M, den ena av mina två fina mest trogna bloggläsare. Vi har inte setts sen en student i maj.

♥♥♥

(dokumentation av äventyret, btw)

ah. i onsdags fyllde min kära vän och klasskamrat michelle sjutton år. hon är med andra ord inte längre lika ung och fräsch som jag, det ska ni veta. fast kanske lite mognare. (kanske?)

upptagen som jag är med mitt egna liv och sånt tjafs blev det iallafall så att jag glömde, ja helt glömde av att det var hennes egna speciella dag.

(fastdetstårmycketprydligtiminkalenderochjagfaktisktintetyckerattdetvarheltokejattjagglömdeavdet.)

det känns lite dåligt. det är något av en vänskaplig skam, ni vet.

men. michelle fyllde alltså år i onsdags, den tjugosjunde oktober, och det var något stort, det ska ni allihopa veta. HURRA säger jag! 

(som plåster på såren♥)

lisa och michelle, förstås! (because we love old pics♥)

förutom detta har det hänt en del annat sen sist. jag har gått från jobbet en sista gång och sagt hejdå till det fina folket på kliniken, det var lite sorglig. fast skönt. när ett höstlov ligger framför en är inget så speciellt jobbigt! jag och bästa angelica har även varit på en skum intervju, och jag har äntligen gjort en blandskiva till a och så har jag skrivit klart och skickat in hela det slutligen elva sidor långa historia-arbetet om medeltiden, vilket var kind of awesome!

sen har också ett par av mina fina strömma-tjejor tagit sig ända ut till marstrand för att vi skulle få träffas och ha lite roligt på lovet. pga den kära praktiken har ju nämligen jag och johanna varit ifrån strömma och de andra i drygt tre veckor, galet långt, så vi ville liksom träffas. spontant filmmys var vår plan. detta filmmys artade sig till att bli ett fantastiskt roligt dygn med mina fina flickor rita, johanna, emma och angelica, och varför är jag förvånad, de är ju några av de allra bästa jag vet! med en sprudlande glad emma, och snart sprudlande glada alla, party-musik, galenskaper, massa fotande och populärmusik från vittula + djungel george blev det som det bara kan bli med de där ungarna, hel-fint. 

sen hade vi lång-frukost och liten spel-maraton under större delen av dagen idag, innan de lassade in sig i bussen mot göteborg vid tre-tiden och jag stod kvar i regnet, nöjd och glad och lycklig. för att det var så mysigt och blev så perfekt.

det blir det ju faktiskt inte alltid.

jag tog jättefå bilder jämfört med johanna och angelica, som fotade allt hela tiden! de töntarna lär ju lägga ut sina bilder på facebook, men johanna sa också att hon skulle göra ett litet blogginlägg om det själv, vilket jag verkligen förväntar mig att hon gör.

här är länk till hennes blogg, ifall ni vill ta del av de övriga fotona av kvällen!

känn pressen nu johanna, nu måste du göra ett inlägg! ♥

 

huvudet viskar idioter idioter idioter.

arg.


det var början till detta inlägg, innan jag föralltid försvann in i annat. 
dessa lediga dagar/kvällar/tillfällen jag alltid lyckas sluka på ett obegripligt sätt. jag är så bra på att tänka ut allt jag ska få gjort, det bara går. sen går det utför. det går det med uppenbarligen, lika lätt. jag må vara ordningsam, men ibland händer inget som jag har planerat. anyway.


det arga, det kom sig iallafall av det förhatliga i åldersgränser på konserter som gör mig så upprörd att jag bara vill slå hela ledningen på trädgårn hårt. 
jättehårt. 
på säkert-bloggen fanns idag när jag öppnade den världens finaste lista på de spelningar som de ska ha i vår när de far ut på turné. en spelning i göteborg, såklart. såklart! så mycket lycka inom mig, inför tanken på konsert, igen! 
trodde jag ja. (och nu kände jag begäret att gå och sätta på facit som protest mot min illusionerade lycka.) 
men. kära trädgårn vill väl tjäna pengar på att ha baren öppen och har därför artonårs-gräns, man kommer inte ens in med målsmans sällskap under arton som vi gjorde på spelningen på nef sist vi såg henne. jag blir så arg. så jävla ledsen. för jag vill bara se henne uppträda, jag är inte intresserad av något annat, och varför ska jag då inte få det? jag kommer vara sjutton då, men vad spelar det för roll hur gammal jag är, uppenbarligen kan man gilla musik ändå. så värdelöst.


men jag har inte gett upp än. jag råkade visst skicka ett ganska argt mail till nöjeschefs-duden på trädgårn och skällde lite/förklarade hur det ligger till/bad om att få veta om det på någon sätt går att komma in ändå. kan bara hoppas att han förstår sig på det där med att älska musik och att det är möjligt.
och går inte det kommer jag fara till linköpning på visit tror jag bestämt. fina fina linköpning där de inte verkar ha någon artonårs-gräns. måste,
för hon är liksom det finaste. och hösten är nog den ultimata annika norlin-årstiden. just nu gör inget mig så glad som hon.

sen kryper jag ner under täcket. jag är klar med skällandet, men 
jag fortsätter läsa hennes texter och spela skivan lite för högt. 
har så mycket med mitt inre nu, blir jämt nedstämd i ensamhet. 
jag behöver höra någon annans kloka ord.

de finaste sysselsättningarna är att klippa, klippa ut allt fint. och att skriva lappar. 

(det är de små delarna som är hemligheten)

igår blev jag kär i ännu en av mina illusioner. och satte ord på några saker.

 idag debuterade jag på motorväg.

"Sen, när vi har gått en timme, 

kan vi sitta på en bar? 

Se hockeyn på Dovas utan att se 

hockeyn, på Dovas. 

Får jag luta mig närmre precis när det blir 2-0 till Finland.

Kan vi köpa en öl till, 

som vi gör i Norrlands inland, 

när vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar 

precis såhär."

♥.

Det finaste på länge.

Hemlig beundrare sa...

Jag vill veta! Jag vill veta hur du har det på veterinärkliniken ju! 

Wow, någon vet hur man charmar mig. Så himla fint. En hemlig beundrare. En riktig, riktig hemlig beundrare. Eller antagligen någon av mina gulliga vänner, men det är ju rätt fint det också..!

Åkej, så jag ska väl helt enkelt försöka berätta lite om min kära praktik. Right..

Jag bor alltså i Majorna på dagarna nuförtiden. Far med bussen tidigt, tidigt (min kropp säger mig att det är ej är humant att gå upp klockan sex på morgonen) och tar sedan spårvagnen från Drottningtorget. Betraktar människor, för det tilltalar mig. Vissa mornar får jag känslan av att alla är döda. Eller själlösa åtminstone, typ inferier. Anyway.
Karin har jobbat som lärare på Strömma för typ sjutton år sedan (!) och driver nu Smådjurskliniken, belägen på Karl Johansgatan i Majorna. Till kliniken kommer mest hundar och katter, men ibland även något litet marsvin eller kanin. Övriga smådjur verkar hålla sig friska, just nu iallafall, men kanske får vi in någon liten fågel eller liknande min sista vecka, vi får väl se.. 
Det är iallafall en väldigt bra praktik. De första dagarna var visserligen lite svåra, då känslan av att mest vara i vägen ständigt var där. Men nu vet jag hur det mesta fungerar, och kan sysselsätta mig själv en hel del. Och annars har jag Sofia, som hittar på det mesta åt mig. Sofia jobbar som sköterska, har inte gått gymnasiet och är väldigt bra. Jag var lite rädd för henne i början, men det är nog så det ska vara. Hon har tre fåniga, men himla fina chihuahuaor vid namn Nicke, Caspian och Aslan.
Det jag får göra på kliniken är framförallt att tvätta, diska operationsinstrument och städa, hålla djur vid undersökningar, fylla på foder i butiken, umgås med oroliga patienter och titta. Titta, titta, titta, på allt från tandundersökningar till amputationer och kastreringar. Jag får erkänna att det ibland blir lite långtråkigt, men det är bra att få se så mycket och kunna ställa alla de frågor som dyker upp i huvudet. Jag lär mig massor, det tvivlar jag inte en sekund på. Innan tänkte jag inte så mycket på vad det var jag skulle få ut av praktiken, det kändes mest spännande att få uppleva hur det skulle vara att jobba på ett sånt ställe och att få se hur känslig jag är för operationer och sådär. Svaret på det är för övrigt inte alls. Det är lite äckligt när de dränerar sår och tömmer bölder, ja. Men jag slipper iallafall göra det! 
De lugna dagarna är oftast lite sega, för då finns det plötsligt tid för storstädning och så, illa! Haha, fast det är okej ändå, det är ju bra att det blir gjort, och jag får mycket pluspoäng när jag hjälper till med sånt. I allmänhet tror jag att de gillar mig, och det känns bra. Det är ju så viktigt med praktikomdömena, det har vi ju fått höra typ tjugo gånger, så jag får se till att göra bra ifrån mig så långt det går..!
Sen får jag ju göra en del helmysiga saker, som att gå ut med alla gosiga hundar som finns där och kela med de besökare som tycker att kliniken är ett mycket läskigt ställe. Det är med andra ord ett fint ställe att vara på. Jag ser fram emot dagarna när jag sitter på vagnen dit. Det är pyssel och en massa djur, sånt som jag gillar. Och fikar gör vi, varje dag! Haha, det är nog det bästa med att jobba tror jag. På de flesta arbetsplatser är liksom för- eller eftermiddagsfikan helig, och det förstår man ju! 


Så nu vet ni allt. Ni som orkat läsa det iallafall. Det är fint att veta att någon vill veta. Jag är mycket glad. 
Nu ska pallra mig ut för att ta en regnig nattpromenad med bästa Bianca och Fanny, fina folket! 
God natt alla. 
♥

Vardagen nu.

Äsch. Har tänkt att det är dags att skriva lite om praktiken.

Eller jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.

...

Det är en ny värld och det är utmanande. Det har både vart läskigt och tråkigt och jobbigt, och känslan är att det ger mig massa. Det är inte alls som jag förväntade mig, och det är kanske det bästa. Det är spännande och det är mysigt. Det är svårt och intressant. Och nu finns snart inga ord kvar, och jag vet inte om ni har förstått någonting.

 Men jag älskar det. Jag älskar att de är fina, de som jobbar på kliniken. Att det som inte kändes rätt i början var nått bra. Att jag har Sofia som min trygghet (ja, jag dras till Sofior, det bara är så).

Och jag älskar att jag, som en tjänst, får gå promenader i Majorna med de underbaraste av hundar under dagarna. De fåniga, bedårande små chihuahuaorna, de rejäla retrieverna och den fantastiska finska lapphunden, i höstväder bland charmhus och caféer.

Och om Carina inte var så snäll skulle jag aldrig tveka att ta med Murjjo hem. 

Han är nog det finaste jag sett.

Men! Bör kanske nämnas att jag förstås gör annat hela dagarna. Jag är ju på en veterinärklinik, inte något hundställe. Fast kanske vill ni inte att jag ska berätta om det, för det känns bara inte rätt. Och annars får ni för i helsike säga till. 

Det händer massa iallafall, så är det. Och det är bra.

Nu är jag nöjd, eller lite närmare nöjdstadiet åtminstone. Nu ska jag försöka göra allt annat på listan för att bli nöjd. 
...eller bara titta lite på vårt fabulösa mustasch-klassfoto. Mycket annat behövs inte för att man ska bli rätt helnöjd! 
...fast nu började jag längta efter ponny-hästen, mindre nöjt kanske. Dock bör jag vara hyffsat nöjd då helgen är stallhelg och massa ponny-tid. Häst-gos imorgon, häst-gos på söndag. MH!